Att SPEEDPARTS historiskt sett alltid vurmat lite extra för racing är ju ingen kioskvältare direkt. Inte heller att den aktuella staben deltar aktivt i diverse racevarianter. I vår senaste tävling bad vi våra kunder skicka in bilder med tillhörande historier som kunde illustrera deras absoluta favorit-minne som var racing-relaterat med Saab eller Volvo i fokus.
Vi fick in ett gäng bidrag och några av dem har vi valt att presentera här. Vi har valt ut en vinnare men några av bidragen var för läckra för att inte få vara med, så vi tog med dem också tillsammans med citat från deltagarna! Vi börjar dock med en story från Mikael Öhrman som fick oss att känna både samhörigheten i klubben, racenerverna när det börjar dra ihop sig och passionen trots motgångar!
Vill du också ha en chans att vinna i våra tävlingar? Prenumerera på vårt nyhetsbrev, klicka här för att registrera dig!
"Let's race! Eller låt oss rasa...
Att välja ett absolut bästa racingminne som "involvoerar" någon av de västsvenska bilarna är omöjligt, eller i alla fall otroligt svårt. Men ett riktigt minnesvärt racingminne är från 2010. Närmare bestämt datumet 11 april då Saab Turbo Club of Sweden anordnade den på våren återkommande bankörningsdagen på Ring Knutstorp.
Dagen och natten innan Knutan.
Den 10 april, dagen före träffen, så var min banåkarsaab äntligen klar för bankörning igen efter ungefär två års dammsamlande i garaget. Bilen hade sedan januari delvis fått ny plåt och ny lack. Allt i motorutrymmet satt snyggt på plats. Bromsarna och resterande delar av bilen hade gåtts igenom noggrant. Knappt två veckor tidigare hade första starten och provkörningen gjorts. Bilprovningen hade vid besiktningen drygt en vecka tidigare berömt skicket och bilen gick igenom utan anmärkning. På de nypolerade fälgarna hade igår helt nya Toyo 888 krängts på, blivit balanserade och monterats på bilen. Saaben var nytvättad och blänkte åter igen i solen efter tvåårsparkeringen i garaget. Bilen var redo för sin återkomst, nu kunde inget gå fel.
Ring... ring...
Killen som ägde biltransporten jag skulle använda för att köra min banracingbil på ner till Ring Knutstorp ringer på kvällen innan banåkningsdagen. Jag hade hoppats att han ringde för att säga att jag nu kunde hämta biltransporten, men tyvärr meddelar han att transportbilen tappat ett av fyra bakhjul under transport av pall med pellets. Han behöver lite hjälp att lätta på lasten och få på hjulet igen. Några timmar senare är pelletsen transporterad och inlastad och vi kan börja kolla på hur det tappade hjulet skulle kunna återmonteras. Tyvärr så fanns inga nattöppna bildelsbutiker i närheten så det blev att göra så gott det gick med det vi hade under den tid som fanns innan avfärd. Klockan var strax efter två på natten då jag körde biltransporten olastad hemåt. Biltransporten verkade ok, men jag var extra vaksam på om det fanns några vibrationer som tydde på problem.
Banåkardagen börjar i moll, men slutar i dur.
Racedag! Ett par timmar senare, klockan var nu någon gång fyra på morgonen, lastar jag på min Saab på transportbilens flak. Valet mellan att köra de cirka 60 milen med en helt "nybyggd" banracingbil eller med en transportbil som för en stund sedan bara haft fem av sex hjul monterade var inte lätt, men valet blev att använda transportbilen. Sambon hade packat mat, vatten, kamera, hjälm, nackkudde, säkerhetsblankett med mera och jag lastar in de sista verktygen innan vi rullar söderut mot Ring Knutstorp. Klockan är någon gång vid fem på morgonen och vi har kommit ungefär tre mil innan något börjar vibrera baktill. Vi svänger av vägen och stannar. Konstaterar snabbt att nattens reparation inte varit framgångsrik nog. Attans. (Kan hända att det användes ett ganska stort antal andra kraftuttryck vid det där tillfället också.) Allt jobb som lagts ner de senaste månaderna känns där och då helt meningslösa och humöret är allt annat än det varit bara 12 timmar tidigare. Vi lastar av Saaben från flaket och kör de tre milen hem igen med varsitt fordon. Tankarna på vägen hem är inte helt glada.
Väl hemma så hemma bestämmer vi gemensamt att vi åker till Knutan ändå. Vi plockar vi över all packning till vardagsbilen, min Saab 9-3 SC Aero, och kör efter en liten stund åter igen mot Kågeröd. Morgonens problem har försenat oss såpass att vi troligen inte har någon möjlighet att hinna ner innan insläppet/besiktningen stänger, men då vi halvvägs ner kommer vi på att 9-3:an har dubbdäck och all eventuell bankörning ändå är utesluten så bestämmer vi oss för att bara ta det lugnt och njuta av dagen.
Vid halv tio är vi framme på Ring Knutstorp. Här är det kanonväder och mängder av Saabar är på plats och flera står redan "upp-lajnade" i depån redo att ge sig ut på banan. Det tar inte lång stund innan bilarna ger sig ut på första passet och jag tar då fram kameran. Drygt ett par tusen tagna bilder senare, några passagerarvarv och en massa Saabsnackande med glatt folk känns den dåliga starten på dagen som bortblåst och jag är otroligt glad att vi tog oss till banträffen. Det goda vädret och de snygga bilarna betydde mycket för humöret, men framförallt var det möjligheten att få träffa alla glada banracingtokiga STCS:are som betydde mest.
Jag har kört många varv med både Saabar och annat på Knutan och andra racebanor. Har i flera år mekat för Saabraceteam under långdistanslopp både här och runt om i Sverige. Men mitt bästa racingminne består ändå av en träff på Ring Knutstorp då min "raceklara" bil stod parkerad hemma och jag inte fick kört ett enda varv.
Jag bifogar en av de cirka 2500 bilderna jag tog under dagen. På bilden ovan ligger en bil av samma märke, färg och troligen årtionde som min banåkarsaab först. Känns som en bra bild att illustrera berättelsen med. :-)
Med vänliga Saabhälsningar Mikael"
Vi vill tacka alla som skickade in bidrag! Naturligtvis ett extra stort tack till Mikael Öhrman som dessutom vinner ett presentkort på tusen spänn att spendera här i vår Webshop!
Glöm inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev för senaste nytt och chans att vinna fina priser!